Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jan den oförbätterlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under fem iskalla år hade Jan arbetat härpå —. Vid
Stuart River, Förty Mile, Circle Koyokuk, Kozebue
hade han sått sin säd under trista, stränga villkor, och
nu var det Nome, som inhöstade frukten — icke Nome
med de gyllene stränderna och guldsanden, utan Nome,
som det var 1897, innan Anvil City hade blivit anlagd
eller Eldoradodistriktet organiserat. John Gordon var
yankee och borde ha varit klokare. Men han grälade
på Jan vid en tidpunkt, då dennes blodsprängda ögon
flammade och hans tänder skuros i pina. Och därför
fanns det en lukt av salpeter i tältet, och den ene låg
alldeles stilla under det den andre kämpade som en
råtta, vilken har trängts in i en krok och icke ville låta
hänga sig på det anständiga och fredliga sätt, som
hans kamrater föreslog.
— Ja, förlåt, mr Lawson, men innan vi fortsätta
med det här spektaklet, så skulle jag vilja säga, att det
skulle vara en god idé att försöka bända det här
kreaturets tänder från varandra. Han vill ju varken bita
av eller släppa. Han är så listig som en orm, mr
Lawson, så listig som en orm.
— Låt mig försöka med yxan! ropade sjömannen.
Låt mig få yxan! Han sköt eggen tätt intill Taylors
finger och begagnade mannens tänder som underlag.
Jan höll fast och andades genom näsan, frustande som
en späckhuggare. Stötta nu allesamman! Nu går det.
— Tack, tack... det lättade utomordentligt! Och
Taylor försökte att slå sina armar om offrets vilt
sparkande ben.
Men Jan rätade upp sig i fullt bärsärkaraseri; blö-
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>