Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jan den oförbätterlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltsamman i ordning igen när vi ha hissat upp dig.
— Jag måste be dig släppa, flämtade Taylor.
Röde Bill brummade och släppte sitt tag, och de
två männen kravlade ut i det fria. Samtidigt sparkade
Jan till sjömannen, så att han kom fri från honom,
och satte av i vild fart bort över snön.
— Hej där, ni lata drumlar! Buck! Bright! Efter
honom! Kasta omkull honom! ropade Lawson och satte
av i snön efter den flyende mannen. Buck och Bright,
följda av de andra hundarna, sprungo om honom och
hann raskt upp mördaren.
Det fanns intet förnuftigt skäl för dessa män att
göra detta, ingen förnuftig orsak för Jan att springa
sin väg, och ingen förnuftig orsak för dem att försöka
hindra honom i det. Åt den ena sidan sträckte sig de
öde snömarkerna, åt den andra det isbelagda havet.
Utan föda eller skydd mot kölden kunde han icke
komma långt. Allt, de hade att göra, var att vänta,
tills han kom tillbaka till tältet, som han
nödvändigtvis måste göra, när köld och hunger fick bukt med
honom. Men dessa män gav sig icke tid till att tänka.
De voro allesamman gripna av vanvett. Dessutom hade
blod blivit utgjutet, och blodtörsten hade kommit upp
i dem, häftig och brännande. "Hämnden är min,"
säger Herren, men han säger det under mildare luftstreck,
där den varma solen stjäler människornas energi. Men
i Nordlandet har man gjort den upptäckten, att bönen
endast leder till något, när man har muskler att stödja
den med, och man har vant sig vid att reda sig på
egen hand. Gud finns överallt, säges det, men under
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
