Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jan den oförbätterlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så till vida har du rätt, Billy, sade Lawson, men
en dumbom är du, det kan du också säga, är den nakna
sanningen. Det ska nog en sjöman till för att lära er
landkrabbor, hur matpotatis ska skäras. Har ni aldrig
nånsin hört talas om en sax? Se här!
Sjömannen arbetade raskt. Från en hög med skräp
på den plats, där de hade dragit upp båten på hösten,
grävde han fram ett par långa åror. Han band dem
tillsamman i nästan rät vinkel, tätt vid ändan av
år-bladen. Under årlommarna gjorde han hålor i snön
ned till sanden. Vid skärningspunkten fastgjorde han
två stag, och ändan av det ena gjorde han fast vid ett
isflak vid stranden. Ändan av det andra repet räckte
han över till Röde Bill.
— Här, min son, hugg nu fatt i det och hala och dra!
Och till sin fasa såg Jan sin galge resa sig upp i
luften.
— Nej, Nej! ropade han och ryggade tillbaka och
lyfte sina knutna händer. Det sker inte! Jag inte låta
mig hänga! Kom här, ni idioter! Jag klå er
allesamman, en efter en! Jag skall röra upp helvetet! Jag
vill göra allt! Och jag vill dö innan jag låter mig
hänga!
Sjömannen lät de två andra kämpa med den
vanvettige mannen. De rullade och tumlade omkring som
rasande och revo upp snö och tundra, medan den vilda
kampen inristade en tragisk historia om mänskliga
lidelser i det vita täcke, som naturen hade brett ut
över jorden, och tid efter annan syntes Jans händer
och fötter sticka fram ur den kämpande kaos, tills
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
