Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jan den oförbätterlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lawson fick fatt i dem och band dem med rep.
Sparkande, rasande, utstötande fruktansvärda svordomar
blev han besegrad och bunden tum efter tum och
släpad bort till det ställe där den obönhörliga saxen låg
som en jättestor passare på snön. Röde Bill lade
snaran till rätta och placerade bödelsknuten rakt under
det vänstra örat. Taylor och Lawson ställde sig vid
staget, redo till att resa galgen, när kommandoropet
ljöd. Bill dröjde lite, medan han betraktade sitt verk
med äkta konstnärsglädje.
— Herr Gott! Se dit!
Rädslan i Jans stämma, förmådde de andra att hålla
upp.
Det kullslagna tältet hade rest sig, och i den
tilltagande skymningen sträckte det spökligt ut sina
armar och vacklade fram emot dem. Men i nästa
sekund hade John Gordon funnit tältöppningen och kom
utkrypande.
— Vad ända in i glödheta...! Ett kort ögonblick
förstummades hans stämma, medan han med en enda
blick uppfattade situationen. — Vänta lite! Jag är
inte död! utbrast han, under det han ursinnig närmade
sig gruppen.
— Tillåt mig att lyckönska dig till att du har
sluppit så bra från det, mr Gordon! sade Taylor försiktigt.
Men det var nära att det hade gått galet, förbannat
nära att gå galet!
— Jag kunde ha varit både död och upprutten, utan
att ni hade bekymrat er om det, ni förbannade...!
Varpå John Gordon fann utlopp för sina känslor i en
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
