Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnomod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sår mera smärtsamma, tills Långe Jeff på morgonen,
när vi tog på snöskorna, grät som ett barn. Jag satte
honom att bana för den lättaste släden, men han tog av
skorna, därför att det var bekvämare. Och därför blev
slädspåret inte tilltrampat, hans mockasiner gjorde
bara stora hål i snön, och i den plumsade hundarna
upp och ned. Hundarna var så magra, att deras
revben höll på att tränga ut genom huden, så detta var
inte bra för dem. Och därför talade jag hårda ord till
mannen, och han lovade, men bröt ständigt sitt ord. Så
slog jag honom med hundpiskan, och efter det behövde
inte hundarna plumsa längre. Han var som ett barn
— dels på grund av smärtan och dels på grund av
fett-lagret.
Men Passuk. Under det mannen låg vid elden och
grät, lagade hon mat, och om rnornarna hjälpte hon till
med att surra slädarna och om kvällarna att lasta av
dem. Och hon räddade hundarna. Alltid gick hon
i spetsen med sina snöskor och gjorde vägen lätt att
gå. Passuk — hur skall jag förklara det? — Jag
betraktade det som helt naturligt att hon skulle göra
dessa saker, och tänkte inte vidare på det. Ty mina
tankar var upptagna av andra saker, och dessutom var
jag ung till åren och kände inte mycket till kvinnor.
Det var först, då jag såg tillbaka på det, som jag
började förstå det.
Och mannen blev värre och värre. Hundarna hade
inte många krafter kvar, men han smög sig till att åka
på släden, när han var bakom oss andra. Passuk sa,
att hon skulle ta den ena släden, så att mannen inte
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
