Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ett senare steg i världsordningen. Hans traditioner
voro mindre konkreta och utan vördnad och han sade:
— Nej, det får inte ske, Sipsu. Du är ung, och
livet har ännu mycken glädje att ge dig.
Medicinmannen är en dåre, och hans val är dåligt. Detta får
inte ske.
Hon smålog och svarade:
— Livet är oss inte nådigt och det av många
orsaker. För det första har det gjort den ene av oss vit,
och den andre röd, och det är illa. Så lät det våra
vägar korsas, och nu skiljer det dem åter, och vi kan
ingenting göra. En gång förut, då gudarna var vreda,
kom några av dina bröder till lägret. De var tre,
stora, vita män, och de sade: — Det skall icke ske.
— Men inom kort var de döda, och offret fullbordades.
Hitchcock tillkännagav med en nick, att han hörde,
och han vände sig halvt om och höjde rösten.
— Hör på, kamrater! De håller på med att göra
galenskaper därborta i lägret, och de bereder sig på
att mörda Sipsu. Vad säger ni om det?
Wertz såg på Hawes, och Hawes besvarade blicken,
men ingen sade något. Siegmund sänkte sitt huvud
och klappade fårhunden, som stod mellan hans knän.
Han hade haft Shep med sig, då han kom hit, och han
satte stort värde på djuret. Egentligen var det så, att
det var en ung kvinna, som han alltid tänkte på och
vars bild fanns i den lilla medaljongen han bar på
sitt bröst, som hade givit honom hunden tillika med
sin välsignelse, då de hade kysst varandra till avsked
innan han begav sig ut på sin Nordlandsfärd.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
