Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Lagen tolkad efter bokstaven, sade Hitchcock
hånfullt. Men kör till. Jag går in på det. Och skynda
er nu. Jag kan inte fort nog komma bort från det
här lägret och de små kryp, som lever i det.
Delningen gjordes utan ytterligare anmärkningar.
Hitchcock surrade sina få tillhörigheter på en av
slädarna, samlade sina fyra hundar, och spände seltygen
på dem. Han rörde icke sin del av redskapen, men
däremot kastade han ett halvt dussin seltyg upp på
släden, samtidigt med att han såg utmanande på sina
kamrater, som för att säga, att de kunde ju göra
invändningar, om de vågade. Men de ryckte på axlarna
och sågo honom försvinna i skogen.
En man kröp på magen framåt i snön. På alla sidor
reste sig lägrets älghudstält. Då och då var det en
eländig hund som tjöt eller morrade åt sin granne.
En gång närmade sig en av dem den krypande
mannen, men mannen blev liggande orörlig. Hunden kom
närmare och vädrade, den kom ännu närmare och
vädrade igen, den kom ännu lite närmare, tills dess nos
rörde vid det underliga föremålet, som inte hade
funnits där, då mörkret föll på. Så reste Hitchcock sig
plötsligt — ty det var Hitchcock, och grep med sin
obehandskade hand efter hundens ludna strupe. Och
det greppet betydde döden för hunden, och då mannen
kröp vidare, låg den med knäckt hals under.
stjärnorna.
På detta sätt kom Hitchcock fram till hövdingens
tält. Han låg länge i snön utanför och lyssnade till de
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
