Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblick vände handen sakta hans ansikte upp emot
sig, och han såg in i Sipsus ögon.
Hon var fullkomligt lugn. Hon bytte ställning,
liksom rent tillfälligtvis, och lade armbågen över
skinnpacken, och hon stödde kroppen mot den och ordnade
sin parka. På detta sätt blev Hitchcock helt och
hållet dold. Och fortfarande tillfälligtvis lutade hon sig
över honom, så att han kunde andas mellan hennés arm
och bröst, och när hon böjde huvudet, låg hennes öra
alldeles intill hans läppar.
— När du kan... så gå, viskade han, ut ur tältet
och över snön, ned till björkdungen som växer, där ån
kröker. Där ska du finna mina hundar och min släde
färdiga till att köra. 1 natt ska vi draga ned till Yukon,
och eftersom vi ska färdas raskt, så ska du gripa alla
hundar, som komma i närheten av dig, i nackskinnet
och släpa dem ner till släden i kröken vid ån.
Sipsu skakade avvärjande på huvudet, men hennes
ögon lyste av glädje, ty hon var stolt över att denne
man hade visat henne en sådan ynnest. Men som alla
kvinnor av hennes ras var hon född till att lyda
mannens vilja, och då Hitchcock upprepade sitt "Gå!"
gjorde han det med stor myndighet, och fastän hon icke
svarade, visste han, att hans vilja var lag.
— Och du behöver inte bekymra dig om seltyg till
hundarna, tillade han och gjorde sig färdig att gå.
Jag väntar, men förspill ingen tid. Dagen jagar alltid
natten på flykt, och den dröjer inte för att vara
mänskan till behag.
En halvtimme senare, medan han stampade med föt-
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
