Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Princip är princip, och det är bra nog att ha,
där det passar, men man måste helst låta principerna
stanna hemma, när man reser till Alaska. Eller hur?
Wertz hade kommit fram till sin kamrat och de stodo
båda två och arbetade med att få sina mockasiner lite
mera böjliga. Tycker du, att vi skulle ha varit med
på det?
Siegmund skakade på huvudet. Han hade mycket
bråttom. Det höll på att bildas chokoladfärgat skum
på kaffekannan, och fläsket måste vändas. Han
tänkte också på den unga flickan med de leende blå ögonen,
och han nynnade sakta.
Hans kamrater logo mot varandra och upphörde att
tala. Fastän klockan var över sju, var det ännu tre
timmar till dagningen. Norrskenet hade försvunnit
från himlen, och lägret utgjorde en oas av ljus mitt i
det djupa mörkret. Och i detta ljus avtecknade sig de
tre männens gestalter skarpt och tydligt. Uppeldad av
deras tystnad höjde Siegmund sin röst och började på
den sista versen av den gamla sången:
Om ett år, om ett år vid vinlövstid...
Nattens stillhet bröts av en våldsam gevärssalva.
Hawes utstötte en suck, gjorde en kraftansträngning
för att resa sig och sjönk ihop. Wertz föll på ena
armbågen, med nedböjt huvud. Det verkade som om
han höll på att kvävas, och en mörk ström banade
sig väg över hans läppar. Och Siegmund, den
guld-hårige, slog ut med armarna och föll fram mot
lägerelden, medan sången ännu darrade i hans strupe.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
