Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där vägarna skiljas . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medicinmannen hade fått ett par blåa ögon, och
hans humör var icke det bästa, ty han hade råkat i
gräl med hövdingen, om vem som skulle ha Wertz
bössa, och han hade tagit mer än sin andel av den
gemensamma säcken med bönor. Vidare lade han
beslag på björnskinnet, och stammen knotade. Och
slutligen försökte han att döda Siegmunds hund —
den hund, som den unga flickan hade gett honom,
men hunden sprang sin väg och medicinmannen föll
ned i schaktet och slog sina axlar ur led, då han
stötte mot spaden. Då lägret var utplundrat, vände
de tillbaka till sina egna tält, och det var stor fröjd
och glädje bland kvinnorna. Vidare förvillade sig en
flock älgar in över den bergsryggen i söder och sköts
ned av jägarna, så att medicinmannen blev hållen i
ännu större ära, och man och man emellan viskades
det, att han talade i samråd med gudarna.
Men efteråt, då de alla voro borta, smög
fårhunden sig tillbaka till det övergivna lägret, och hela
natten och nästa dag begrät den sin döde herre.
Därefter försvann den, men det dröjde icke många år,
förrän indianernas jägare lade märke till en
förändring i vargrasen: den hade fått en särskilt kraftig
färg och en markerad teckning, som aldrig förut
varit sedd hos en varg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
