Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om kvinnans finare slughet, så kunde männen i Förty
Mile icke ha en aning om de konster, som Joy Molineau
hade för sig. De erkände efteråt, att de icke hade haft
rätt uppfattning av denna norrskenets mörkögda dotter,
vars far hade handlat med pälsverk i landet långt
innan de någonsin drömt om att tränga, in i det, och som
själv hade kommit till världen under det lysande
norrskenet. Nej, hennes säregna födelseort, hade icke gjort
henne mindre kvinnlig, och icke heller hade det
förringat hennes omedelbara förståelse av män. De visste,
att hon lekte med dem, men de visste icke, hur klokt
hennes spel var, eller med vilken listighet och
behändighet hon spelade det. De kunde icke se annat än
korten, som lågo på bordet, och ända in i det sista
voro alla i Förty Mile i en behaglig ovetenhet, och det
var först då hon kastade ut sin sista trumf, som de
kunde se hur spelet stod.
En av de första dagarna i veckan var allt klart för
att sända Jack Harrington och Louis Savoy åstad. De
hade beräknat tiden mycket klokt, ty de hade för
avsikt att vara vid Olaf Nelsons lott ett par dagar innan
fristen gick ut, så att de kunde få vila sig och ej
behövde anstränga sina hundar det första vägstycket. På
vägen dit gjorde de den upptäckten, att folket från
Dawson redan höllo på med att stationera
reservhund-spann längs slädspåret, och det märktes tydligt, att det
icke sparats på utgifterna i väntan på de millioner,
som voro insatsen i detta spel.
Ett par dagar efter det de bägge favoriterna hade
kört åstad, började Förty Mile att skicka upp sina re-
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
