Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relse. Slädar stötte ihop och hundspann gingo lös på
varandra med rest ragg och tjutande med full hals.
Det smala vattendraget var alldeles fullpackat av den
kämpande hopen. Snärtar och skaft av hundpiskor
användes opartiskt på både människor och djur. Och
för att göra det ännu besvärligare, så hade varje
deltagare i kapplöpningen en flock kamrater, som med
all makt ansträngde sig att få dem ut ur det
fruktansvärda kaoset. Men en efter en, och med användandet
av stor fysisk kraft, slingrade sig slädarna fram, och
försvunno hastigt ur sikte i mörkret från det
utskjutan-landet.
Jack Harrington hade förutsett denna våldsamma
trängsel och väntade vid sin släde, tills det hade
kommit lite ordning på det hela. Louis Savoy, som visste,
att hans medtävlare hade mera förstånd på att köra
hundar än han, följde troget hans exempel och väntade
också. Det larmande sällskapet var utom hörhåll,
innan de körde ut på slädspåret, och det var först, då de
hade kört de tio miles ned till Bonanza, som de hann
upp dem — en lång rad, den ene tätt efter den andre.
Där hördes ej något oväsen, och det fanns icke heller
någon chans att komma förbi varandra på detta
stadium. Slädarna mätte sexton tum från med till med,
och slädspåret mätte aderton tum. Men detta var så
tilltrampat genom den starka trafiken, att det liknade
en rännsten med fotshöga kanter. På bägge sidor, som
ett täcke, lågo de mjuka snökristallerna. Om en man
kom in på dem under sitt försök att komma förbi,
skulle hans hundar ovillkorligen sjunka ner i snön till
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
