- Project Runeberg -  Hans fäders Gud (Norden) /
175

(1941) [MARC] Author: Jack London
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norrskenets dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

buken och endast röra sig framåt med snigelfart. Och
därför höllo männen sig tätt intill sina hoppande
slädar och väntade. Det skedde ingen förändring i
ställningen de femton milen längs Bonanza och Klondike
till Dawson, där de skulle ut på Yukon. Här väntade
dét första hundombytet. Harrington och Savoy, som
voro fast beslutna att köra sina första hundar tills de
stupade, om det skulle behövas, hade låtit placera sina
friska hundar ett par miles längre bort än de andra.
I den förvirring, som uppstod, då det skulle skiftas
slädar, kommo de förbi hälften av de andra. Det var
kanske trettio män framför dem, då de kommo ut på
Yukons breda yta. Här skulle livtaget ske.

När floden frös till på hösten, hade ett stycke öppet
vatten på bortåt en mile lämnats mellan två väldiga
isstockningar. Strömmen var stark, så att det var först
nyligen som en skorpa av is hade bildats på den, och
nu var den så jämn, hård och glatt som golvet i en
danssal. I samma ögonblick, som de kommo ut på
blankisen, reste Harrington sig upp på knäna, klamrade sig
med ena handen fast vid sitt ostadiga säte, piskade på
hundarna som en rasande och lät det regna ursinniga
svordomar ned över dem. De bägge spännen satte iväg
Över den blanka ytan, ansträngande sig till det yttersta.
Men det fanns få män i Nordlandet, som kunde pressa
sina hundar så hårt som John Harrington. Han fick
genast ett litet försprång, och Louis Savoy gjorde en
förtvivlad ansträngning för att icke sacka efter, och
hans ledarhund höll sig också stadigt tätt bakom den
bakersta ändan av hans medtävlares släde.

175

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:10:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hansfag/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free