Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norrskenets dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eldar hade blivit tända, och omkring dessa sutto folk
och ingingo vad om guldstoft och hundar. Men
Vargtand var favoriten.
— Här kommer de! skrek en indangosse från
toppen av en fura.
Uppåt Yukon syntes en mörk fläck, som avtecknade
sig mot snön, och tätt efter den kom där en annan fläck.
Efter hand som dessa blevo större, visade sig andra
fläckar, men ett bra stycke efter de andra. De upplöste
sig så småningom i hundar och slädar, och män, som
lågo framstupa på dem.
— Vargtand är i spetsen, viskade en löjtnant vid
polisen till Joy. Hon smålog intresserad.
— Tio mot ett på Harrington! ropade en Birch
Creek-matador och drog fram sin stoftpung.
— Drottningen hon icke betala er mycket? frågade
Joy.
Löjtnanten skakade på huvudet.
— Ni har något guldstoft... åh... hur mycket?
fortsatte hon att fråga.
Han visade sin pung, och hon gjorde en snabb
beräkning av innehållet.
— Kanske ... ska vi säga ... tvåhundra ... vad?
Gott! Nu jag giva er ... vad ni kalla ... tip. Ni gå
in på vadet. Joy log, ett outgrundligt leende.
Löjtnanten funderade. Han såg uppåt slädspåret. De
bägge männen hade rest sig upp på knäna, och piskade
som rasande på sina hundar. Harrington ledde.
—r Tio mot ett på Harrington! skrek Birch Creek-
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
