Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där regnbågen slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter att ha skaffat sig själv och hundarna mat
tände han sin pipa och gick ut för att få lite mera reda på
situationen. Ön var, som alla dess likar längs floden,
högre vid övre ändan, och det var här som Donald
och Davy hade byggt sin hydda och samlat flera
famnar ved. Floden var ett par kilometer bred, och
flodarmen mellan ön och den närmaste stranden var
omkring hundra meter från strand till strand.
I första ögonblicket kände Montana Kid sig frestad
att ta sina hundar och försöka att ge sig över till
fastlandet, men vid närmare undersökning upptäckte han,
att ett snabbt strömdrag flöt fram över isen. Längre
ned krökte floden skarpt mot väster, och vid denna
krök var dess yta fullkomligt överströdd med en
arkipelag av småöar och holmar.
—- Det är där isstockningen kommer att bli, sade
han till sig själv.
Ett halvt dussin slädar, som tydligen voro på väg
uppåt floden till Dawson, kommo plaskande genom
det kalla vattnet till den nedersta ändan på ön.
Färden på floden hade från att vara farlig nu blivit
omöjlig, och de arbetade för livet, tills de nådde ön och
gingo uppför vedhuggarnas väg till hyddan. En av
dem, som var snöblind, hade bundits efter en släde
och stapplade hjälplöst åstad efter den. Det var
hurtiga unga män, med grova kläder och medtagna av den
långa slädfärden, men Montana Kid hade träffat på
den sortens folk förut och var strax på det klara med
att de icke voro av hans typ.
— Hallå! Hur står det till uppåt Dawsonkanten?
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
