Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Där regnbågen slutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den snöblinde började sjunga, och de övriga
stämde in:
År det då sant och visst?
Tror du, att han är ärlig?
Jag tycker det är besvärligt —
Åh, vore det blott sant och visst!
— Det är då syndigt! klagade Davy och lyfte
huvudet och såg de slungade vedträna dansa runt i
skenet från de snett fallande solstrålarna. Och all min
goda ved, som blir fördärvad!
Åh, vore det blott sant och visst!
ljöd sången hånande tillbaka.
Dånet från floden upphörde plötsligt, och en
underlig stillhet sänkte sig över dem. Isen hade slitit sig
loss från stränderna och flöt upp på vattenytan.
Hastigt och ljudlöst steg den hela tjugo fot, till dess
väldiga isflak stötte mot strandbankens krön. Öns
nedersta del, som låg lägre, var alldeles översvämmad.
Den vita isfloden började utan ansträngning glida
nedåt strömmen. Men bullret tilltog med
rörelsehastigheten, och snart skakade och bävade hela ön under de
stockade ismassornas våldsamma angrepp. Under det
våldsamma trycket blevo mäktiga isflak, som vägde
hundratals ton, slungade upp i luften som ärter. Denna
isens anarki tilltog i styrka, och männen måste ropa
in i örat på varandra för att kunna göra sig hörda.
Emellanåt kunde bullret från flodarmen höras över
larmet. Ön skälvde då ett mäktigt isflak tornade rakt
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
