Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att töa upp isen på sin överläpp. Därefter rullade han
sig en cigarett och iakttog henne slött genom de
doftande rökmolnen. Hon såg i smyg på klockan. Den
var halv tolv. Hur skulle hon kunna hålla honom kvar
till midnatt? Var han ond över det hon hade gjort?
I vilken stämning befann han sig. Vilken ton skulle
hon anslå, som bäst kunde svara till hans? Inte att hon
tvivlade på sig själv. Nej! Nej! Hålla honom kvar
skulle hon, om det så måste ske med en revolver, till
dess Sitka Charley och Devereaux hade gjort sin
skyldighet.
Det fanns många sätt, och därför att hon visste det,
ökades hennes förakt för Floyd Vanderlip. Under det
hon satt med huvudet stött i handen, dök ett flyktigt
minne upp från hennes egen tidiga ungdom med den
sorgliga kärlekshistorien och den tragiska
tillbakagången, och ett ögonblick kände hon sig frestad att hålla
en predikan för honom, med denna som text! Du gode
gud! Ingen människa, inte en gång den mest djuriska,
skulle kunna undgå att gripas av en sådan historia,
omtalad som hon kunde omtala den, men — vad! Han
var icke värd det, och icke heller värd den smärta, som
den skulle vara för henne att berätta den. Ljuset stod
alldeles på sin rätta plats, och medan hon satt och
tänkte på dessa saker — hennes hemliga skam — förnöjde
han sig med att betrakta hennes genomskinliga,
ljusröda öra. Hon fångade hans blick, grep tillfället och
vände huvudet så, att hennes rena profil riktigt kom
till sin ratt. Hennes profil var icke det minsta av
hennes företräden. Hon hade själv ingen skuld i sina lin-
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
