Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnor alltid fyllde honom och hans bröder med fröjd.
När en kvinna, som sitter och ser tankfullt på en man,
kan inbilla honom, att hon har försjunkit i begrundan
över honom, så måste han vara en mycket kallblodig
person, om han kan skota sina segel, hålla utkik och
styra klar kurs.
— Jag skulle gärna vilje veta, vad det var du ville
tala med mig om, förklarade han och drog sin stol
bort till hennes vid bordet.
’— Floyd, sade hon och såg honom lugnt in i ögonen.
Jag är trött på hela den här historien. Jag vill bort
härifrån. Jag kan inte leva härute, tills floden bryter
upp. Om jag försöker att göra det, så dör jag. Det
är jag säker på. — Jag vill säga farväl till
alltsam-man och resa bort härifrån — och jag vill göra det
genast.
Hon lade sin hand i stum bön på baksidan av hans,
som genast vändes om, och hennes hand var fången.
— Där var en till, tänkte han, som absolut ville
ha fatt i honom. Det kunde icke skada Loraine, om
hon skulle frysa lite längre därnere vid vattenstället.
— Nå? Denna gång kom frågan från Freda, men
sakta och bekymrat.
— Jag vet inte alls vad jag ska säga, skyndade han
sig att svara, och han tillade för sig själv, att detta
hade kommit hastigare över honom, än han hade väntat
sig. — Det finns inte något jag hellre skulle vilja,
Freda. Det vet du nog! Han tryckte hennes hand,
handflata mot handflata.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
