Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla ut i ett palats ens ett år. Det passar mycket bra
för veka män, men du är inte skapad för ett sådant
liv. Du är så manlig... så utpräglat manlig.
— Tycker du?
— Det är inte nog med att tycka. Jag vet det. Har
du lagt märke till hur lätt du kan få kvinnor till att
tycka om dig?
Hans tvivlande, oskyldiga min var storartad.
— Mycket lätt! Och varför? Därför att du är så
manlig, du anslår de djupaste strängarna i en kvinnas
hjärta. Du är en man, som man kan stödja sig vid ...
kraftig och stark och tapper. Kort sagt, det är för att
du är en man.
Hon såg på klockan. Den var nu halv ett. Hon hade
givit Sitka Charley trettio minuter på köpet, och nu var
det likgiltigt när Devereaux kom. Hennes värv var
fyllt. Hon lyfte på huvudet och skrattade, ett
överlägset skratt, som kom från hjärtat, drog handen till sig,
reste sig upp och kallade på tjänstflickan.
— Alice, vill ni hjälpa mr Vanderlip på med hans
parka. Hans vantar ligger på hyllan vid ugnen.
Mannen stirrade och begrep ingenting.
— Nu får jag tacka dig för din vänlighet, Floyd.
Din tid var av ovärderlig nytta för mig. Och det var
verkligen rart av dig att följa mig hem. Den första
stigen till vänster, när du kommer ut ur stugan, för
snabbast till vattenstället. Godnatt! Nu tänker jag
lägga mig.
Floyd Vanderlip använde starka uttryck för att ge
luft åt sin häpnad och förvåning.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
