Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När kvinnor föra krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alice tyckte icke om att höra män använda
svordomar, så hon kastade hans parka på golvet och
vantarna ovanpå. Han rusade efter Freda, och hon
misslyckades i sin flykt genom att snubbla över parkan.
Han tvang henne att stå stilla, genom ett brutalt grepp
om hennes handled. Men hon skrattade bara. Hon var
icke rädd för män. Hade de icke gjort sitt värsta mot
henne, och var hon icke fortfarande i livet?
—- Låt bli att vara brutal, sade hon slutligen. Vid
närmare eftertanke — hon såg på hans hand, som ännu
höU henne fast — så vill jag i alla fall inte gå till
sängs ännu på en stund. Sätt dig nu ner och var
hygglig i stället för löjlig. Är det något du vill veta?
— Ja, mylady, och vi har en räkning att göra upp
också med varandra. Han släppte icke sitt tag. Vad
vet du om vattenstället? Vad menade du med .. . nej,
det kan vara detsamma ... en fråga åt gången.
— Äh, just ingenting! Sitka Charley skulle ha ett
möte där med en viss person, som du möjligtvis
känner, och då han inte var ivrig efter att ha en sådan
hjärtekrossare som du tillstädes vid detta tillfälle,
vände han sig i sin nöd till mig och bad mig hjälpa sig.
Det är allt. Nu är de iväg, och det för en halvtimme
sedan.
— Vad? Nedåt floden och utan mig? Och han är
till på köpet indian!
— Om smaken ska man aldrig resonera, vet du nog,
isynnerhet när det gällei: kvinnor.
— Och hur står jag i denna sak? Jag har mistat
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
