- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
59

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Då jag icke vågade skjuta, har jag skaffat oss
frukost med matabilispjutet.

– Hvad har du då fått tag i? frågade de hungrige
jägarne.

– Ett ungt vildsvin! – svarade Hans. – Vi äro
alltså icke dömde att hungra ihjel, Victor!

Det var en sällsam frukost, som flyktingarne beredt
åt sig! I vildmarken lärer man sig emellertid snart att
afstå från ett dukadt bords behagligheter. Författaren
af denna berättelse kan icke påminna sig att ha
deltagit i njutningsrikare måltider, icke en gång sådana,
som kryddats af de bästa viner och det mest
underhållande sällskap och omgifvits af prakt och rikedom,
än ett mål i något tätt snår af en afrikansk skog i
sällskap med en svart tjenare, hvarvid hela kokkonsten
bestod deri, att ett på spettet uppträdt stycke af det
nedlagda villebrådet rostades öfver lägerelden. Hungern
förlänade steken en särskild krydda, medan en kraftig
helsa och den renaste luft gjorde alla de tillbehör
öfverflödiga, som anses för oumbärliga i civiliserade matsalar.

Sålunda förtärdes nu äfven vildsvinssteken, ehuru
hvarken bröd eller salt, hvarken te eller socker, utan
endast en klunk vatten kom till, med utomordentligt
välbehag af flyktingarne.

Det lilla sällskapets lägerplats låg vid foten af en
liten bergskedja, och efter slutad måltid steg Hans upp
på en höjd för att se, om den förföljande fienden ännu
var synlig. Detta var emellertid icke fallet, och
flyktingarne fortsatte nu sin resa, i det de togo en mera
vestlig rigtning för att komma till den trakt, der de
hoppades träffa sina landsmän.

Solen hade nästan nått sin middagshöjd, när en
kort rast gjordes. De hade just uppnått en skogbevuxen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free