Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vi behöfva ingen kikare, Hans, – sade
Bernhard, som slutit sig till de båda andra, – der kan du
se orsaken, hvarföre springbockarna löpa sin väg. Det
kommer matabilier öfver ängen och vi göra bäst i att
skyndsammast gifva oss af.
– Jag tror icke, att de skola öppet angripa oss, –
svarade Hans, – ty det är icke mera än fyrtio man,
och de torde derföre icke känna sig nog starka att
mäta sig i öppen kamp med tre hvite. De skola
i alla händelser följa efter oss och försöka att
öfverrumpla oss. Derföre vilja vi genast bryta upp. Katrine,
är du färdig att fortsätta resan! Det visar sig fiender der
nere på slätten.
– Jag är färdig, Hans! – sade Katrine, – men
hästarne tyckas vara mycket uttröttade.
Hans gick fram till hästarne och iakttog dem noga
under ett par minuter, i synnerhet en vacker, kraftig
brun, hvilken Katrine hittills hade ridit. Denna häst
hängde hufvudet utan att beta, ehuru gräset stod yppigt
rundt omkring honom.
– Victor, – sade Hans slutligen, – kom hit ett tag.
Victor granskade sorgfälligt djuret, derpå utropade han:
– Det är farsoten. Vi äro förlorade, om äfven
de andra djuren angripas af sjukdomen.
– Det kommer helt säkert att ske, – sade Hans, –
derföre gäller det nu att rida, så länge det går. Den
brune är död inom en timme, vi kunna derföre lugnt
lemna honom qvar här.
Den farsot, hvarom här var fråga, är den
fruktansvärda pesten, som kommer hvarje resande i Sydafrika
att hafva och liknar den boskapssjuka, som för icke
länge sedan i England bortryckte hela hjordar. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
