- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
62

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häst kan på morgonen synas alldeles frisk; mot
middagen blir han kanske litet matt och sömnig och på
aftonen är han död. Hittills har man icke funnit något
verksamt medel mot denna sjukdom, derföre gör sig
hvarje resande vid besök på främmande områden beredd
på en stark förlust af hästar och oxar, så mycket mera,
som i synnerhet sådana falla offer för farsoten, hvilka
lemnat det område, der de vuxit upp. I vildmarken
är förlusten af boskapskreatur och hästar oersättlig, en
omständighet, som ofta störtar jägaren i förderfvet.

Då det täta snåret i klyftan fullständigt dolde
dem, så trodde flyktingarne, att de äfven undgått de
ständigt vaksamme matabiliernes blickar. Den vilde, i
urskogen uppvuxne krigaren plägar emellertid tillägga
äfven de skenbart ovigtigaste omständigheter en viss
betydelse. Medan matabilierne ännu alltjemt rörde sig
i samma rigtning, hejdade sig plötsligen några gamar,
sannolikt lockade af anblicken af hästen, i sin
regelmessiga flygt och började draga sina kretsar i luften.
Hans hade genast märkt dem och äfven insett faran
af denna omständighet.

– Matabilierne skola draga misstankar, – utropade
Hans, – de förbise aldrig gamarnas tecken.

Knappt hade han talat ut, förrän matabilierne gjorde
halt och ifrigt blickade åt det busksnår, i hvilket
sällskapet dolt sig. En kort pröfning tycktes vara nog för
dem, ty i det de delade sig i tvenne grupper, slogo de
på sina sköldar och lupo fram mot klyftan under
frammumlande af en sakta sång.

– Sitt genast upp på din skimmel, Katie, –
sade Hans, – och bort härifrån i galopp.

Ehuru hästarne icke fullständigt hemtat sig efter
de föregående strapatserna, satte de likväl af med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free