Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty han hade att färdas öfver stora slätter, att
öfverskrida floder och bergskedjor, utan att räkna
möjligheten att råka i fiendens händer.
TOLFTE KAPITLET.
En säker lägerplats. – Förmodade faror. – Babianerne.
Så snart Bernhard lemnat det lilla sällskapet;
började Hans sina förberedelser till en flera dagars vistelse
i vildmarken. Han ropade Victor till sig och förklarade
för honom de skäl, som bestämt honom att uppslå
lägret nära invid höjdkedjan. Dessa höjder voro
klippiga och branta, så att en fiende endast från en sida
kunde närma sig dem. Äfven måste de stora täta
buskarne bidraga till minskandet af faran att blifva
upptäckt. Den förnämsta svårigheten bestod i att uppnå
höjderna utan att lemna något synligt spår efter sig;
dock kunde ingen af de båda jägarne utfundera något
medel härtill. De voro just i begrepp att utan vidare
bryta upp, när Hans, vändande sig åt vester, plötsligen
utropade:
– Himmeln är oss bevågen. Se, Victor, ett
oväder är i antågande.
– Än sedan, Hans? frågade Victor.
– Blåst och regn skola utplåna våra spår, Victor.
Fort! om vi ännu före regnet hinna fram till höjderna,
så är ingen matabili i stånd att upptäcka, hvar vi gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
