- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
79

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hopsamla de föremål, hvarmed de ämna kasta på oss. Om
jag icke visste, att man icke kan komma åt andar med
en kula, så skulle jag skjuta.

– Jag önskar, att jag frågat missionären om
sådant der, – sade Hans; – det finnes många, som
skratta åt kaffrerne, derföre att desse tro, att de döde
återvända till jorden, men, desse gestalter må nu vara
hvilka de vilja, mig skulle det aldrig kunna falla in
att skratta åt ett folks tro, när jag icke begriper det
ringaste af hela saken. Men vet du hvad, Victor? det
faller mig just nu in, att de der gestalterna der uppe
icke äro något annat än babianer, hvilkas honor bära
sina ungar, och dessa senare äro de föremål, som vi
trodde att de buro i hop för att bombardera oss med.
Närvaron af babianer är för öfrigt ett tecken, att inga
menniskor uppehållit sig här på den senare tiden, och
följaktligen få vi möjligen bli oantastade. Vi måste
emellertid hålla sorgfällig vakt. Om två dagar förgå,
utan att matabilierne upptäcka oss, så äro vi räddade,
förutsatt att Bernhard kan skaffa oss hästar. På honom
beror nu allt. Vill du öfvertaga första vakten, Victor?
Ställ dig här invid klippväggen, du kan då höra hvarje
ljud nere på slätten. Ropa på mig, så snart du
känner dig trött.

Hans lyssnade vid dörren till Katrines håla, och
af de lätta andedrag, som hördes derifrån, slöt han,
att de båda systrarna redan sofvo; derpå drog han sig
tillbaka till sin egen håla och var inom fem minuter
hårdt insomnad.

– Halfva natten är förbi, Hans, – sade Victor,
i det han inträdde i hålan och sakta vidrörde Hans.

– Jag är färdig, – svarade Hans, – är allt lugnt!

– Nej, icke alldeles: det finnes flera lejon i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free