Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
Klippön såsom fästning. – Fiendernes angrepp. –
Bundsförvandterne. – Segern.
– Det är rätt illa, Hans, att matabilierne
undkommit, men det kan nu icke hjelpas, – sade Victor,
när Hans meddelade honom resultatet af sitt försök att
afskära återtåget för vildarne. – Hvad skola vi göra,
Hans? Yi kunna dock omöjligen tillbakaslå ett anfall
af hundra man?
– På flykt är icke att tänka, ty matabilierne
skulle upptäcka vårt spår och göra jagt på oss. Det
återstår oss således ingenting annat än att hålla ut, så
länge det går.
– Nå, så få vi väl lof att stanna här, – sade
Victor. – För öfrigt tror jag, att denna plats kan
göras fastare. Om vi skulle genomgräfva den smala
stigen, som leder hit, och framför uppkasta en vall,
som skyddade oss mot fiendtliga kastspjut? Vi skulle
af grofva trädgrenar kunna förfärdiga en fast hägnad,
som skulle uppehålla fienden och gifva oss tid att ladda.
För öfrigt har jag gjort ett byte af ett rätt nyttigt
vapen, i händelse ammunitionen blir knapp, nemligen
en båge och ett koger med förgiftade pilar. Vi vilja
genast börja befästningsarbetet, ty om vi kunna hålla
ut i tre dagar, så äro vi räddade, förutsatt att Bernhard
haft lycka med sig.
Sedan de båda männen undanskaffat matabiliernes
lik, begagnade de sina vapen till att genomgräfva den
helt smala stigen. Tillika förfärdigade de af en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
