- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
93

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de från detta ställe kunde fullständigt beherrska
holländarnes försvarsverk.

Så snart Hans såg, huru matabilierne gjorde sig
beredde att nedkasta de tunga stenarna på honom,
ropade han åt Victor att hålla sig tätt invid klippan.

– Här kunna de icke träffa oss, – sade Hans, –
men vi måste dock skicka upp ett par kulor, eljest
skulle de kasta stenar i hufvudet på oss, medan vi
gjorde dem der nere motstånd. Nu, Victor, gäller det
att passa på; vi måste gå fram ända till klippranden,
då de der uppe skola kasta ned sina stenar på oss. Vi
måste emellertid söka undvika de fallande stenarna och
nedskjuta karlarne. Är du färdig?

– Ja, – svarade Hans, hvarpå de båda männen
på ett ögonblick sprungo framåt för att genast åter
vända om i skyddet af klippan. På detta sätt lyckades
det dem att undvika de stenmassor, som nedslungades
på dem. När nu holländarne rigtade sina bössor mot
klippspetsen, ljöd från alla sidor ropet: »Deras krut
är slut», åtföljdt af hånande skratt; men redan i nästa
ögonblick smällde de båda skotten.

En af matabilierne sjönk genast till marken och
låg lika orörlig som klipporna rundt omkring; en annan,
som just var i begrepp att vältra ned en ny sten, reste
sig och sprang med en väldig sats från klippan ned i
djupet; med uppsträckta armar och ryckande kropp
genomskar han luften, slog derpå mot en framskjutande
klippa och föll slutligen som ett stympadt lik ned midt
ibland sina kamrater.

Skottets verkan på de öfrige matabilierne blef
genast märkbar. De, hvilka just voro i begrepp att
klättra uppför klippan, sökte skyndsamt någon
betäckning, men af de båda ännu uppe på klippspetsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free