- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
117

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

att vara en zulus sköld. Denna sköld iakttog han
fortfarande, så länge skymningen tillät det, och då den
förblef orörlig, slöt han deraf, att egaren måste vara
död. När fullkomligt mörker inträdt, smög han sig
försigtigt fram till stället och fann der en död
zulu-krigare, hvilken fått ett skott genom bröstet och
sannolikt uppsökt denna plats för att kunna dö i rö.

I det Hans betraktade liket, kom han på den
tanken, att de djurhudar, som zulun var iklädd, kunde
komma honom sjelf till god nytta. Han anlade
derföre vildens obetydliga klädespersedlar och fann, att de
betäckte honom från halsen till knäet. Då han var
fullkomligt medveten af den fara, som hotade honom i
händelse af upptäckt, så föll han på ett djerft beslut.
Först drog han af sig rocken, vek i hop den och
fäst-gjorde den i det inre af kafferskölden. Derpå afskar
han nedre delen af sina benkläder, så att de räckte
honom endast till knäet. Äfven sin filthatt tog han af
sig och öfversmetade slutligen de .nedre obetäckta delarna
af sin kropp med gytja från en närbelägen pöl. På
detta sätt förklädd, skulle han af en hvar, till och med
på dagen, ha tagits för en zulu. Sitt gevär och sitt
kruthorn dolde han så godt sig göra lät, och efter en
kort bön anträdde han modigt sin resa.

Han had© beslutat att om dagen uppehålla sig så
mycket som möjligt i snåren och endast om natten
genomvandra öppna landet. Till all lycka var natten
ljus och stjernklar, så att det icke var svårt att följa
rätta rigtningen. Således ilade han framåt, i det han
sorgfälligt undvek alla kafferhyddor på sin väg, och
tillryggalade på detta sätt öfver tre mil utan att stöta
på något hinde^. Men just som han gick förbi en tät
buske, hörde han plötsligen flera röster i närheten, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free