- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
122

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

Hans antog, att floden borde vara djup på det ställe,
der pilarne vuxo; han valde derföre en annan punkt,
der växtligheten utgjordes af låga buskar.

Zuluerne voro ännu öfver en fjerdedels mil efter,
när Hans uppnådde stranden, som på detta ställe var
brant och klippig. Äfven flodens bädd var stenig och
icke allt för djup, en omständighet, som kom Hans väl
till pass, ty hans tunga bössa skulle varit mycket hin
derlig vid simning, äfven skulle det svårligen ha lyckats
honom att hålla sitt krutförråd torrt. I det han nu
tog kruthornet i ena handen och höll bössan i den
andra, genomvadade han floden, hvilken på det djupaste
stället gick honom endast upp till midjan, ehuru den
häftiga strömmen gjorde det svårt för honom att
bibehålla jemn vigten. Emellertid uppnådde han lyckligt den
andra stranden och beslöt att här göra halt, då han
antog, att det skulle finnas hvita i trakten, hvilka ett
skott skulle kalla till hans hjelp. Då han för öfrigt
icke var böjd att afstå från det skydd, som floden
erbjöd honom, så dolde han sig bakom några buskar
och afvaktade fiendens ankomst.

Hans behöfde icke vänta länge. Knappt hade
zuluerne uppnått stranden, förrän fyra af dem hoppade
i floden, hvilken på detta ställe var ungefär nittio steg
bred. I följd af Stenarnes glatthet och strömmens
häftighet kunde de endast långsamt skrida framåt, men
tycktes vara så öfvertygade om sin fiendes svaghet, att
de icke tänkte på någon allvarlig fara.

Hans lät vildarnes anförare obehindradt framtränga
till midten af floden, då stödde han sin bössa mot
grenen af en liten akasia, sigtade omsorgsfullt, och i
nästa ögonblick återljöd stranden af knallen af hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free