Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
NITTONDE KAPITLET.
Ett oväntadt möte. - Hans berättar sin historia. - Bakhållet.
I förväntan att zuluerne snart åter skulle vara
honom i spåren, sprang Hans så hastigt han förmådde
och undvek hvarje buske, bakom hvilken en fiende kunde
lura. När det slutligen blifvit så mörkt, att han fruktade
att komma ur rätta kosan, gjorde han halt på en öppen
plats i skogen och började fundera på, huru han skulle
kunna stilla sin hunger, Det hade varit farligt att göra
upp eld, och då han icke kunde förmå sig till att äta
rått kött, måste han för ögonblicket afstå från hoppet
om aftonvard. Äfven hade han icke sofvit på två
nätter, och ehuru den fortfarande sinnesskakningen
hittills hållit honom uppe, kände han dock, huru sömnen
nu började öfverväldiga honom.
- En liten stund skall jag väl utan fara kunna
sofva, - tänkte Hans, - sedan är jag åter kry, och
till daggryningen skall jag väl finna tillfälle att skaffa
mig någon föda.
Härmed lade han sig, och inom några ögonblick
hade han försjunkit i en tung drömlös sömn.
Solen hade länge sedan höjt sig öfver
horisonten, när Hans åter vaknade. Genast sträckte han ut
handen efter sin bössa, men kunde icke finna den. Han
sprang upp på sina fötter och såg sig omringad af en
stor skara beväpnade kaffrer. Utan ett enda vapen till
sitt försvar visste han, att motstånd skulle varit
förgäfves, och förblef derföre lugnt stående, modigt
väntande på sitt öde. Emellertid hade han knappt rest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
