- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
140

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

endast min jagtknif och en tung klubba för att dermed
slå piggsvinet på trynet, hvilket, såsom j veten, genast
dödar djuret. Plötsligen hörde jag en lätt rörelse i
gräset bakom mig, och i samma ögonblick höll mig ett
lejon fast med tassen, fattade mig med tänderna i
ryggen och lyfte upp mig. Till all lycka hade det
fattat tag endast i min| lädergördel och min rock och
bar mig så bort mellan tänderna. Jag kände lejonets
natur för väl för att icke veta, att det genast skulle
göra slut på mig, om jag stretade emot, derföre höll
jag mig helt stilla, drog långsamt min knif och
öfverlade hvad som var att göra. Först tänkte jag på att
gifva det ett styng i hjertat, men jag räckte icke
tillräckligt långt med armen. Det gällde lif eller död;
jag beslöt mig derföre hastigt, vände litet på mig och
skar det djupt midt öfver nosen. Lejonet släppte mig,
som jag skulle släppa en giftig orm, och sprang sin
väg rytande af smärta. Derpå stannade det ett
ögonblick; men jag rörde mig icke, och det tycktes ha
tappat lusten att ännu en gång fatta tag i mig.
Slutligen trafvade det sin väg. Jag visste, att bufflar och
oxar äro mycket känsliga i nosen, och att äfven katten
icke fördrager det minsta slag på denna del, och derföre
föll det mig in, att detta äfven kunde vara fallet med
lejonet. För öfrigt förmodar jag, att vi skola träffa
talrika lejon på vårt tåg.

- Jag afviker icke ett steg från min väg för att
nedlägga ett lejon, - svarade Hoffman. - Faran är
större än med elefanten, och när man skjutit ett lejon,
så får man en tre, fyra pund för huden. En elefant
deremot är värd minst tjugu till trettio pund sterling.
Lejonen afstår jag alltså gerna åt er, Hans, jag håller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free