- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
151

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

när jag plötsligen sade: Blueboy, jag är en elefant
på spåret.

»Jaså, sade den kloke lille karlen, det tänkte jag
just, när jag såg er gå in i snåret, der det afbrutna
trädet stod.

»Spåren voro ännu helt färska, Blueboy; trädet
kan ha afbrutits först kort fore vår ankomst.

»Vi skyndade framåt och inträdde i snåret, Blueboy
först. Han profvade marken noga och kastade sig plötsligt
öfver en liten afbruten gren, som om han upptäckt en
klenod. Sedan han några ögonblick vändt grenen i
handen, sade han: elefanten har varit här i morgse.
Han kan nu vara långt borta, men också strax i
närheten; vi få se. Följ mig bara.

»Jag följde, dock endast med möda, medan han
gled fram genom snåret som en orm och nästan lika
så ljudlöst. Vi hade gått nära en mil, när vi kommo
till en brant sluttning. Här gjorde Blueboy halt och
hviskade till mig: Här skola vi träffa på honom; vatten
finnes i närheten, och elefanterne tycka om vatten. Nu
långsamt vidare.

»Vi stego ned för sluttningen och kommo till en
stor dam, hvars vatten på ett ställe var grumladt, hvaraf
jag slöt, att elefanten nyss måste ha druckit. .
Plötsligen pekade Blueboy på några buskar inunder oss, och
der sågo vi elefanten, till hälften dold af lofven. Nu
blef jag mycket ifrig. Ehuru jag kände faran, hoppades
jag dock på framgång. Allt berodde på att kunna
öfverrumpla elefanten. Man hade berättat mig så mycket
om elefanter, och i tankarna hade jag så ofta
syssel-.satt mig med dem, att jag kände de sårbaraste ställena
på deras kropp, ehuru jag ännu aldrig sett någon elefant.
Sluttningen låg högre än elefanten och omkring trettio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free