- Project Runeberg -  Elefantjägaren Hans Stark /
194

(1881) Author: Alfred Wilks Drayson Translator: Adolf Born - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under de närmast följande båda dagarna. Då båtarna
under en del af denna tid kunde föra segel, så rörde
de sig raskt framåt, och på morgonen den tredje dagen
spejade alla ifrigt efter land.

Klockan var ungefär tio på morgonen, när Jones
i den andra båten fäste löjtnantens uppmärksamhet på
Sydvestra horisonten. Med kikarens tillhjelp upptäckte
man äfven der verkligen ett temligen flackt land, som
tycktes vara ungefär tio mil aflägset.

Man satte nu kurs direkt på detta land, och
löjtnanten ropade an den andra båten för att gifva
Jones-förhållningsorder.

– Jag går främst, Jones, och anser det för bäst
att landa på läsidan om ön, så framt vi icke
annorstädes upptäcka någon bugt. Följen mig på passande
afstånd, så att j kunnen hålla igen, för den händelse
att vi skulle stöta mot någon klippa och kantra.

– Jag har hört, att dessa öar äro omgifna af
långa slingerväxter, hvilka göra det mycket svårt för
en båt att nalkas; dock lära åtskilliga kanaler leda
genom dessa växter.

När båtarna närmade sig ön, gjorde löjtnanten bruk
af sin kikare för att se, om fartyg funnos der, då det
var en möjlighet att hvalfiskfångare uppsökte öarna,
hvilket äfven sedan verkligen visade sig vara fallet.
Mot middagen mojnade vinden ur, och när båtarna
närmade sig ön, var det nästan fullkomlig vindstilla.

I närheten af öarna fann man hafvet betäckt af
sjögräs, genom hvilket båtarna endast med möda kunde
bana sig väg. En i hafvet utskjutande landtunga kom
löjtnanten att förmoda, att der bakom måste finnas en
bugt, och denna förutsättning slog äfven verkligen in.
Båtarna styrdes försigtigt rundt om landtungan, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free