Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet - Tjugusjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man kom derpå in i en bugt, som gjorde att man
beqvämt kunde landa. Folket sprang i land, lyckligt
öfver att ändtligen se sig befriadt från sitt långa fängelse
i båtarna.
TJUGUSJETTE KAPITLET.
Vildt på öarna. – Vattubrist. – Vatten upptäckt. –
Fisk och ägg. – Ett fartyg. – Förlossningen.
– Dragen båtarne upp på stranden, befallde
löjtnanten, – tagen ur segel och åror och täcken dem med
segelduk; skaffen sedan hit vattenfatet och skorpsäcken.
Vi vilja för ro skull se, huru det är bestäldt med
provianten.
Matroserne, hos hvilka disciplinen icke ett
ögonblick slappats, åtlydde punktligt dessa befallningar. Man
fann med förskräckelse, att dricksvattnet skulle räcka
endast en mycket kort tid, då det icke fanns mer än
omkring två qvart per man. Sedan löjtnanten fördelat
skorporna bland folket, sade han:
– Skorporna vilja vi gömma, tills vi möjligen åter
måste gifva oss ut på sjön; här skola vi nog påträffa
foglar, hvarmed vi kunna lifnära oss.
Emellertid hade zuluerne gått längs utmed stranden
och pekade på något på marken, som väckt deras
uppmärksamhet. I det de derpå vände tillbaka till Hans,
som var den ende, hvilken förstod deras språk, sade de:
– Amasonda nicula kona (Der äro stora fotspår).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
