Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de betäckt klipporna med spillning, och det
erfordrades nu endast några af foglar medförda frön, för att
en vegetation skulle börja spira upp.
Löjtnanten hade underkastat så väl horisonten som
kusten en noggrann pröfning medelst kikaren, när han
fäste Hans1 uppmärksamhet på en särskild punkt. Sedan
Hans kastat en blick ditåt genom kikaren, utropade han:
– Det är villebråd der borta; men hvad kan det
vara för något?
– Det är sjölejon, – sade löjtnanten; – vi kunna
äta dem och använda deras skinn till tält. Det tyckes
finnas hela skaror af dem, och vi måste försöka att
skjuta dem.
– Äro de mycket skygga? – frågade Hans.
– Det tror jag icke, ty här blifva de väl icke
mycket oroade af menniskor. Nedläggandet af djuren
hör för öfrigt mera till ert fack än till mitt, då ni är
elefantjägare; vidtag således nödvändiga åtgärder.
– Vi måste framför allt ned till kusten och
smyga oss till dem emot vinden. Äfven få vi icke
vara för många, på det de icke måtte märka oss. Vi
vilja derföre endast medtaga två man, de öfriga kunna
ju samla ägg.
Hans, löjtnanten och två matroser bröto genast
upp, och under vägen funno de ett stort antal ostron,
som sutto fast vid klippan. Man nalkades sjölejonen
ända till på två hundra stegs afstånd, utan att de
märkte något, och Hans gaf nu tecken att skjuta. I
detta ögonblick hviskade en af matroserne:
– Djuren kunna endast långsamt röra sig på land.
Vore det icke bättre, att vi störtade fram emot dem
och nedsköto dem på nära håll. Min kamrat och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
