Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tjugusjette kapitlet
- Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstod något af deras omanliga sysselsättningar, och vi
skulle skratta åt dem, emedan de icke skulle kunna
göra något sådant, hvartill fordras en man, som har
hufvud, hjerta och hand på rätta stället. Jag tror
icke, att vi någonsin skulle önska oss att få lefva i
staden.»
-
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Hans drager åter ut i vildmarken. – Äfventyr med vilda
djur. – Återseendet.
För en man med Hans Starks vanor och uppfostran
var resan från ostgränsen till trakten nordvest
om Natalbugten, der hans vänner bodde, endast en
promenadridt. Han hade att färdas många hundra mil
genom ouppodladt land, der så väl vilda menniskor som
vilda djur uppehöllo sig, af hvilka de förre icke ett
ögonblick skulle ha tvekat att slå i hjel en ensam
vandrare endast för bössans och klädernas skull, medan de
senare återigen ansågo en hvit menniska för ett mycket
läckert mål.
Icke dess mindre beslöt Hans att företaga den
långa resan utan sällskap, förlitande sig endast på sin
egen kraft och sitt förträffliga vapen. Äfven hoppades han
att af sina landsmän erhålla nödig upplysning, hvilken
väg han borde välja för att undvika onödiga faror.
Således bröt Hans upp utan vidare dröjsmål från
farmernes sista lägerplats vid Oranjefloden. Hans enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hanstark/0232.html
