Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅRDA TIDER
45
stämd längtan, än som ett realiserbart harmoniskt
slutackord efter ett lif af Wagnerska dissonanser.
Han tänkte aldrig närmare på det, han gaf sig
blott hän åt den blida älskvärda stämning, som
umg*änget med von Blumes framkallade hos honom.
Och han intresserade sig för fröken Louise jämt
så mycket som en ung flickas farbror det kan, utan
att bli barnslig eller narraktig. Men just under
samvaron med henne var det som om ett
gammalt tema — ur en pastoralsymfoni — från hans
längesedan förflutna lif ånyo tagits upp af hans
själsinstrument och varierats i nya ackorder,
smältande, drömmande och fridfulla, mera som ett
fjärran eko af den gamla melodien, än som en ny
växande tonvåg.
Hans tankar på Louise von Blume hade
aldrig tagit fast form, innan han en dag i slutet af
Juni säg en vagn med ljusa parasoller passera
skottlinien, åka in på gården, och familjen von
Blume stiga ur den för att göra sitt länge
aftalade besök, på Herrö. Dittills hade endast
häradshöfdingen ensam på ungkarlsvis tillbragt något
dygn på Herrö.
När han såg parasollerna i vagnen, for han
upp ur sin skrifstol och såg sig med pojkaktig
ifver i spegeln. Jo, han var rakad och hans
halsduk satt rätt, hans krage var nypåsatt i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
