Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11årda tidkr
91
kunde som gärdens erkändt främste
fruntimmerskarl icke förlika sig med tanken att hon alltid
gjort narr af honom.
Anna Mellilä trippade fram till gungan med
riktigt sårande herrskapslater, ty hon hade satt
sig i sinnet att i dag visa alla på gården huru
litet hon egentligen brydde sig om dem. Och
hon visste att hennes herrskapston retade dem
djupt, men klädde henne själf icke så illa. Mer
än en granngärdskarl hade hon fångat med den,
liksom hon afslagit mer än ett tölpaktigt
närmande genom sin blotta låtsade förvåning. Den
låtsade förvåningen var hennes styrka, ty genom
den kunde hon låta påskina att hon tillhörde en
helt annan krets med finare vanor och uttryckssätt.
Ute i byn hade landthandlaren mer än en
gång kastat förälskade blickar på henne, men
han var en gammal gubbstut och skulle inte
häller tvekat att se förälskad ut i hvilken annan nätt
flicka som hälst. Därför lade hon bara hans
hyllning omsorgsfullt till de öfriga, som egnades henne,
utan att allvarligare tänka på den.
På gungan stod Kalle Pihl och låtsade se
förbi henne. Hon steg upp och satte sig bland
de andra flickorna. När hon fått sina kjolar i
ordning, kommenderade hon:
— Seså — börja på nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>