Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I io hårda tider
den omständligt och tände den slutligen,
triumferande öfver sig själf.
Anna Mellilä var en för vacker och bortskämd
flicka att nöja sig med en så half seger. Hon
nickade uppmuntrande åt Lehtimaa, som nyter
och smickrad satte gungan i gång, och när den
kommit rätt i farten, hade hon honom att sitta
ned tätt bredvid sig, ty det var numera godt om
plats, och så gaf hon honom all den älskvärdhet,
som ursprungligen var ämnad för Kalle Pihl.
Lehtimaa blef helt hufvudyr ånyo, denna gång
långt behagligare än af bränvinet tidigare på
kvällen, och han hade en obestämd känsla af att alla
afundades honom, Kalle Pihl icke minst. Det var
då också för märkvärdigt, att den vackra flickan,
som bemött honom så öfvermodigt i början, nu
höll så helt till godo med honom. Lehtimaas
själfkänsla fick en ändå högre flykt än bränvinet
kunde gifva den. Han höll icke upp att gunga
innan Anna Mellilä lutade kinden i handen och
försäkrade att hon skulle bli sjuk, om han icke
lät henne komma ned på marken igen. Då
stannade han, ifrig att göra henne till viljes, och med
en lättnadens suck steg hon ned från gungan,
utan att så mycket som säga honom tack engång.
Men Lehtimaa var likafullt vid så godt lynne
att han beslöt visa de kringstående sin skicklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
