- Project Runeberg -  Hårda tider. Berättelse från Finlands sista nödår /
101

(1891) Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hårda tider

101

— Som du vill, — det är ju inte illa att
ställa sig väl med den gårdens folk, där man
kanske ska stanna för alltid.

— Hvad menar du?

— Jag bara tänker på torpet, som kaptenen
lofvat mig.

— Hvilket torp?

— Ett stort nybygge till torp, som kan bli
en utgård med tiden. Det är inte att förakta i
de hårda tider, som stå för dörren nu.

Det gick ett ljus upp för Anna Mellilä. Hon
vågade icke se på österbottningen utan gick
stillatigande bredvid honom. När pausen blef
tillräckligt lång, sade han likgiltigt:

Och kaptenen talade också om något annat —

— Om hvad då —?

— Hm — om att ett så stort torp inte gärna
kan vara utan värdinna . . .

— Tänk hvad den kaptenen talar om mycket
med dig!

— Ja, till dig säger han naturligtvis
ingenting om sådant.

Anna Mellillä såg upp i österbottningens
ansikte ock log. Var det bara dumhet af honom,
eller var han lika slug som hon själf?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:12:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hardatider/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free