Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
håkda tider
stugan. Men när Anna talade om att herrskapet
från Kotkais jämte en ingeniör kommit till
strömmen för att fånga kräftor, fick kaptenen plötsligt
lif. Han lämnade sina två harar till Anna och bad
henne tillreda dem genast så bra hon någonsin
lärt sig det på Herrö. Så måste österbottningen
visa honom väg till herrskapet, och han gick för
att fråga dem om han fick öka deras middag
med en person och två harar.
Det lilla sällskapet hade slagit läger i en
björkdunge, tätt invid strömmen, som dref sina
vattenbläddror småsorlande förbi, under det vinden
sakta prasslade i säfven och i björkarnas blad, —
en hel konsert af obestämda naturljud, omöjliga
att åtskilja, sammansmältande till en tonmålning
i piano-pianissimo, luftig och ljus, med
sommarfrid, bofinkskvitter och högblå himmel.
Fru von Blume såg ett ögonblick upp från
middagsbestyren, och hennes sinnen fångades af
omgifningens idyll. Med en skärpa, som de icke
haft på länge, läto de henne fä en plötslig full
förnimmelse af den flyende sommarens sista stora
kraftansträngning att berusa. Dofter och ljud
och färger trollade fram för henne minnen af
ungdom och lycka och lifvets fullhet. Hon blef
stående i drömmar under ett ögonblick med
blicken vidgad, uttryckslöst fäst på ett träd långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>