Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
1iarda tideli
lockad af den mystiska dagern, och gnolade sakta
melodien till fröken Louises blida ackorder. Det
gamla klaveret med sin diskreta, dämpade klang
var som egnadt att ackompagnera kaptenens
drömmande stämningar. Han var egentligen icke
musikalisk och kunde als icke tåla den stora
konsten, sådan den uppträdde prententiös,
pänning-hungrig och applådsjuk på konserterna. De
silfverklaraste toner ur den vackraste divahals
kom honom endast att kallt granska den
koketterande sångerskan genom kikaren. Sången hörde
han knappast på. Det var humbug altsammans,
musikalisk humbug med impressariosnikenhet,
lumpen fåfänga och godtköpseffekter att gripa en
dussinpublik med. Stämning fick han aldrig, redan
på den grund att publiken distraherade honom med
flintskallar, flätchinjonger, hattar och hälsningar.
Här var hans konsertsal, sådan han ville ha
den. En vrå med en gungstol, ensamhet,
anspråkslöshet, månskensvemod och dallrande
strängar. En ung flicka, som gjorde musik, enkelt
men känsligt och med godt anslag, och en
stämning af renhet och lugn öfver det hela. Han var
nu engång pastoralidyllernas man! Kapten
Thor-elds vakna medvetande om sin skyldighet att
representera försvann för den behagliga känslan
att ostördt få glömma sig och gifva sig hän. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
