Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hård a tider
häradshöfdingen och bedt dem taga sig an
Lehtimaa, hvilket de också genast gjort, men
dessutom hade han för fröken Louise utförligt
framstält hans sorgliga belägenhet och tydligt bevisat
att han icke själf var skulden därtill.
Det hade i den grubblande sinnesstämningen
anslagit henne ofantligt att åtminstone en enda var
oskyldig. Och hon hade med en ifver utan like
sökt att närma sig denne ende fläckfrie bland de
tusende, som med sin dålighet dragit landsplågan
öfver dem alla. I början skedde det genom att
hon räckte honom hans söndagskaffe i köket, gaf
honom en af hennes fars gamla rockar — en
elegant, halfsliten bonjour med sammetskrage
— och tittade på honom hvar än han förekom
inom hennes synkrets. Lehtimaa å sin sida kände
sig smickrad af uppmärksamheten från den unga
vackra herrgårdsfröken, och när den höll ut under
långa veckor utan att försvagas, när hennes
blickar sökte honom ensamt bland alla karlarna, som
på åkern voro med om sådden, då begynte små
egenkära tankar fä insteg i hans fåfänga
ungkarlshjärta. Hon tyckte alt åtskilligt bättre om
honom, än om någon annan bland karlfolket på
gården, och det var ju inte att undra öfver, ty
han gjorde sig grön för henne så mycket han
kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
