Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11årda tider
157
och i rätt tid kom vintern och bredde sin friska
kyla skyddande öfver sommarens styfbarn,
bärande dem köld och hunger, men frälsande dem
från den allra mest öfverhängande faran.
På Uramo torp körde Kalle Pihl helt tankfull
i hågen en eftermiddag öfver sina nyfrusna ängar
med ett lass granris från skogen. Han hade
ändrat sig betydligt under den förflutna
sommaren, och han föreföll sig själf som en helt annan
person än den fordne forkarlen, som lösdref efter
arbetsförtjänst halfva Tavastland rundt. Den långe,
svartmuskige karlen hade börjat raka sitt glesa
skägg och såg helt prydlig ut med sina små
mustacher, som han anlagt i stil med kapten
Thorelds, bara mycket mindre. Hans korta
får-skinnspäls var ny och hans hår vårdadt, och ingen
skulle vid första ögonkastet känt igen den forne
långvägadrifvaren. Det låg någonting öfver
honom af besuten man. Han såg på afstånd byn
uppe på backen och kärret därunder, och han
mindes sällsamt tydligt sina tankar just i samma
backe, när han för ett halft år sedan för första
gängen såg de trakter, där den goda slumpen
skulle göra honom bofast. Han kom ihåg sina
fantasier om herremännen och Guds straffdom,
som ändtligen skulle gå lös också öfver dem, och
de föreföllo honom så barnsliga som hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
