Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håhda tider
161
från sin nyodling det tionde. Frosten hade icke
rört vid hans tegar, — potatisen undantagen, men
icke häller den gick helt förlorad. Han visste
icke på hvad det berodde. Han skylde på den
nybrutna, starka jorden, på strömmen, som lopp
tätt under åkern och gaf luften rörelse, på goda
andar, på sin tur . . .
Men kapten Thoreld hade sin teori om saken,
när han fick höra talas om Kalle Pihls lycka.
Långt innan affärden hade sällskapet, som var
ute och fångade kräftor i strömmen, underhållit
en eld nära ett hörn af åkern, och på den hade
man lagt bränsle, när fröken Louise skulle torka
sina våta strumpor för hemfärden. Vid samma
eld hade kaptenen värmt sina benkläder en smula,
och han hade gifvit akt på att röken lägrat sig
som ett flor öfver åkern ända bort emot torpet.
De släckte icke elden, när de foro bort, utan
vätte endast mossan rundt omkring den, hvarför
röken i den alldeles vindstilla natten fortfarande
lägrat sig öfver åkern och sålunda legat som ett
värmande täcke öfver den i frostnatten. Denna
sin teori framstälde han i en tidning; den blef
föremål för mycken diskussion och ledde långt
senare till flera lyckade experiment mot nattfroster.
Men Kalle Pihl var det fullkomligt likgiltigt
huru alt gått till, hans själfförtroende kände i alla
u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
