Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 22 HÅRDA TIDER
— Nå, hör på då, Anna Mellilä, — för Pihl
heter du inte! Det heter jag. Ser du den här?
Kvinnan lyfte en trasig flicka på fyra år mot
rutan.
— Gå bort! Du är galen!
— Det är Kalle Pihls älsta flicka det här,
som går omkring med hans hustru och tigger.
Och här är hans älsta pojke, och här är den
yngste! — Kvinnan höll två små barn i smutsiga
paltor upp mot fönstret.
— Gå bort, — du är inte klok!
— Jo, jag är klok, så sant jag är Kalle Pihls
hustru, som han lämnat efter sig i Österbotten,
när han for söderut för att gifta sig med en, som
ingen rätt har till honom!
Anna vände sig om och sökte med blickarna
sin man. Han stod vid dörren och knöt näfven
i färd att störta ut.
— Hvad säger du till det, Kalle?
Idet samma slog han upp dörren, sprang ut,
fick fatt i en karl i farstun, drog honom häftigt
ut vid kragen och visade honom för Anna, som
skyndat efter.
— Ser du här, hvem som ställer till
altsammans? Här är han igen, den här Lehtimaa, som
jag redan en gång kastat på dörren! Förstår du
nu hvad det är för en karl? Det är han, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
