Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅKDA TIDER
179
— Hvarför ska man draga knif, när ingen
fara är på färde, bannades den främmande kvinnan.
— Skynda efter länsman! vidhöll Anna.
Ännu höll Lehtimaa modet uppe, fast alla
tycktes vara emot honom. Så orättvist kunde
aldrig ett rättvist öde vara, tänkte han. Men
Kalle Pihl såg till att Lehtimaas knif kom i hans
ego, löste sakta taget om dennes handlofvar, stötte
honom ifrån sig och sade med förakt:
— Gå nu bort, hälst så långt som möjligt,
och akta dig att komma i min väg härnäst! Den
här gången får du gå fri för länsman, men om
jag härefter ser skymten af dig på Uramo torp,
så far du sitta inne resten af ditt lif! Men din
knif, den behåller jag.
Anna nickade bekräftande och den främmande
kvinnan visste icke hvad hon skulle göra.
Lehtimaa funderade en stund, men begrep ingenting.
Var det för detta snöpliga slut han lämnat sitt
arbete och gått och svultit? Han såg ännu en
gång på de tre kringstående, men det syntes ej
en glimt af medlidande hos någon af dem. Själfva
de tre tiggarbarnen betraktade honom med tårögd
förfäran.
— Tror inte Anna ännu att jag vill henne
väl? sade Lehtimaa plötsligt.
Den frågan föll så illa in i de andras tankar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
