Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
! g6 håeda tider
Kapten Thoreld stod framför honom blek af
vrede med sin mest imponerande
gardeslöjtnants-hållning och pekade åt dörren. Österbottningen
kastade en orädd blick på honom, tog sin mössa
och gick. Kaptenen såg honom ett ögonblick
passera skottlinien med styf hållning och säkra
steg, och han kände en brännande lust att rusa
ut efter den oförskämde karlen och gifva honom
ett kok stryk midt för gårdsfolkets ögon. Men
strax därpå kände sig Salomo oändligt vanmäktig
mot en stursk underlydande, som han så kortsynt
oförsiktigt på sätt och vis gjort till sin tysta
bundsförvandt, vanmäktig mot råheten och
vinningslystnaden, just därför att han själf stod
högt öfver dem. Men det varade endast ett
ögonblick, det nästa sade han till om sin häst,
sände bud på Johanna och lofvade taga hennes
sak om hand. Efter en half timme åkte han bort
på klingande slädföre för att i staden rådföra sig
med sin jurist och drifva saken till ett godt slut.
Ett par timmar efter det kapten Thoreld
lämnat Herrö, hade Johanna lyckats fä sina barn
placerade hos ett torparfolk för ett par tre dagar
och gick med svällande hjärta för att söka upp
Lehtimaa och meddela honom den goda utgången
af sitt samtal med Herrökaptenen. Hon hyste ett
värkligt medlidande med den beskedlige karlen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
