Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 hårda. tider
omkring i den gråa vinterdagen, hvilken redan led
mot skymning.- Hans måge skriade, han huttrade
af köld och förde en handfull snö till munnen för
att släcka sin värsta törst. Därpå gäspade han,
sträckte på sig och tycktes nu först bli riktigt
medveten om att han ännu fans till. Ju mera
han kom till sig efter dvalan, desto kusligare blef
han till mods. Han letade i sitt oordnade minne
efter en glimt, som skulle upplysa honom hvar
han egentligen befann sig, och så gick det upp
för honom att han var någonstans långt till skogs,
och att han icke gärna kunde söka sig till mera
bebygda trakter i den här socknen, där man
kallade honom rånare och stängde sina dörrar
för honom.
Rundtomkring ängen stod löfskogen naken
med något barrträd här och hvar som en mörkare
fläck i skymningen. Det hade fallit snö sedan
han senast varit utom ladan, och dä han ingenstans
såg några spär, föll det honom in att han legat här
i flera år. Dagarna hade plånats ut ur hans
medvetande, och det enda han egentligen hade reda
på var att han frös och var hungrig, förfärligt,
skriande hungrig — och att man icke skulle släppa
honom in i närmaste torp för att värma sig och
fä ett stycke bröd. Vinden kom med snöslagg,
bister och kall, någonstans ifrån, och han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
