Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
HÅRDA TIDER
I brinnande feber, under vilda hämdtankar,
dem han med all sin samlade kraft bjöd till att
underhålla, tillbragte Lehtimaa en lång, lång tid
i stallets halfvarma stickmörker, det kunde vara
en timme, det kunde vara tio.
Så ändtligen hördes det steg utanför, dörren
öppnades, lyktsken föll in öfver halmströt på
golfvet, och Lehtimaa kände igen Kalle Pihl, som
stälde lyktan ifrån sig utan en aning om hvem
som dolde sig bakom karet med hackelse.
Lehtimaa kramade om sitt yxskaft och samlade hela
sitt brännande hat i att tänka ut hvar han skulle
måtta slaget. Då kom Kalle Pihl närmare för
att röra om sörpan i hackelsekaret, med sidan
vänd åt Lehtimaa. I detsamma reste sig en
skepnad bakom det, ett yxegg blinkade i lyktskenet,
ett hugg föll med våldsam kraft och endast ett
tungt fall hördes mot stallgolfvet. Brunte
stampade förskräckt i spiltan, men Lehtimaa tog lyktan
och uppfattade vid det svaga skenet från
talgdanken att han fiende låg med klufvet hufvud
nära hästens bakfötter och att blod rann ut i en
pöl bland gödseln.
Utan en tanke af ånger gick han från stallet
till stugan, stötte upp dörren med yxan, som han
utan att tänka på tagit med sig, och mottogs
med ett anskri af Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
